Majornakyrkan

Bryr sig Gud om miljön?

Ibland är det lätt att totalt fokusera på den personliga relationen mellan människor och Gud. Finns det någon tid och kraft över efter det, får den ägnas åt att vara god mot sina medmänniskor. Men hur är det med jorden och allt annat liv? Bryr sig Gud om dem också? Och behöver vi bry oss?

Första Moseboken är en ganska poetisk beskrivning som man inte skall skapa någon kalender efter, men huvudbudskapet är att jorden är skapad av Gud, lik som alla levande varelser. Jorden med dess myller av liv är alltså Guds skapelse och inte bara en plätt där Han kunde placera människorna. Människorna är av samma ursprung även om de sparats till sist som det bästa i någon mening.

Läser man sedan psaltaren återkommer naturbeskrivningarna gång på gång och aldrig utan att visa att naturen är Guds skapelse. I Matteusevangeliet kommer så det som jag tycker är en fantastisk beskrivning över hur Gud engagerar sig i skapelsens minsta vrå. ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det”.

Hur känns det när det man skapat blir förstört? Som när man som barn hade byggt en fantastisk sandborg på stranden och nästa dag ser att någon trampat sönder den. Jag tänker mig att det är så Gud känner när skapelsen förstörs.

Men står det inget i Bibeln om miljöförstöring? Det finns många andra saker som inte heller nämns i Bibeln eftersom de inte existerade på den tiden. I liten skala kunde människor förstöra sin lokala miljö förvisso, det tidigaste exemplet är konstbevattnad jord som blir försaltad i Mesopotamien, men man förstod inte sambandet. Därför får man istället titta på vad som står i Bibeln om jorden som Guds skapelse och dra egna slutsatser. Så ja, Gud bryr sig om miljön och det borde vi också göra.

Malin Rosquist